Så lyder rubriken på en recension av Mayers spelning i Globen den 12e. Recensenten Per Magnusson, som gav kvällen 4/5, skriver följande: Hans musik på ytan är ett perfekt spa för öronen, men har texter så nakna att man anar en emotionell asplövs­människa fångad i en fotogenisk mans kropp. Han skriver även att John Mayer är en av världens bästa gitarrister. Man hör när det är han som spelar, han har ett helt eget uttryck. Med sina tatuerade biceps påminner han om en superhjälte vars specialskill är att – kunna spela gitarrsolo bakom ryggen. Meningen med detta inlägg är inte att analysera recensionen (även om jag tycker att han kunde lagt med fokus på kvällens spelning än klädmärket som John sponsras av) utan att lyfta den tanke som rubriken "Perfekt spa för öronen" gav mig. Nämligen samma tanke som slog mig på kvällen den 12e juni. John Mayers röst! När John år 2012 drabbades av granulom i halsen och tvingades ställa in B&R-turnén trodde jag aldrig att hans röst skulle kunna återhämta sig så bra som den faktiskt har gjort. I oktober förra året publicerade jag en video här på bloggen som visade två olika framträdanden på samma plats, med samma låt ("Waiting On the World to Change") fast tre år senare. Det första framträdandet (2010) var innan sjukdomen och det andra framträdandet (2013) var bland de första framträdandena efter sjukdomen. Jag minns att när jag hörde framträdandet från 2013 saknade jag styrkan i rösten som jag annars brukade höra. Att i fredags höra John spela solot i "Slow Dancing In a Burning Room" var självklart helt otroligt, men minst lika häftigt var det att höra hur hans röst idag är starkare än någonsin.