Har helt glömt att lägga upp denna! Har ni hört den tidigare? Av en slump hörde jag denna för något år sedan via en automatisk playlist på Youtube. Helt inställd på att det var "Belief" jag hörde blev jag inte minst chockad när jag lyssnade efter texten en extra gång. Jag gillar den, vad tycker ni? Till en början blir man lite förvirrad men efter ett tag känns det naturligt och kanske ännu mer rätt...?

Fan man kanske ska köpa "Short Walk"...

Haha, åh. Jag kan verkligen se de tillsammans när de blir gamla...

Tror att de flesta av er redan har sett denna. Ni som inte har - se den. Älskar Tracy Chapman och "Fast Car" funkar så sjukt bra med "Free Fallin". Vet ni några andra mashups som John gjort? Länka! Vill också påminna er om "Månadens låt" på tisdag och självaste julafton! Skriv en motivering om ni vill bestämma "Månadens låt".

Nu är den här! Videon till "Who You Love". Från början såg jag framför mig att den skulle dyka upp först under julhelgen, men i slutet av förra veckan förstod jag att den skulle komma redan denna vecka. För det första "avslöjades" det på John Mayers officiella twitter då han (mycket osäker på om det är John som skriver) svarade ett fan som skrivit en tweet att det enda hon ville ha i jul var John och Katys nya video. John Mayer retweetade denna och svarade "är det okej om vi ger dig den redan på tisdag?" varpå hon svarade "JAA". Columbia Records gjorde även ett liknande "avslöjande" på sin twitter. 

Ni borde seriöst driva denna blogg istället för mig! Förstår inte hur ni hittar alla grymma videos. Känner mig som en amatör på Youtube, mina sökningar kommer inte längre än till JohnMayerVevo... Jag är så glad att jag skapade chattfunktionen, dock tror jag att den ger mig mer än vad den ger er. En av er länkade till en fantastisk dokumentär idag. Jag har sett några få dokumentärer om bland annat John Mayer Trio samt "Inside the Square", men denna hade jag inte sett. This Will All Make Perfect Sense Someday. Jag har sagt förut att jag tycker det är så sjukt häftigt att få följa med "bakom kulisserna" och följa hela produktionen. Att höra alla låtar från "Room For Squares" spelas fram och tillbaka i någons vardagsrum. Att se hur John Mayer var och kände innan allt sattes igång. Jag beundrar verkligen den här mannen och blev sjukt stolt när jag såg denna video. Ibland önskar jag att jag var där när han började. Var någon av er? Säg också vad ni tyckte om dokumentären. Vad tycker ni till exempel om Nirs (trummisen) version till Wonderland? Tack "skumbanan" för att du tipsade om dokumentären. Kan inte förstå att jag inte sett denna tidigare.

Satt och kollade över de kommande spelningarna och såg att ytterligare spelningar har bokats. Efter Australien åker nämligen John och bandet till Japan (april). Jag tycker det är jätteintressant att se var John Mayer har sina spelningar då det säger ganska mycket om var hans musik går hem. Fördomsfull som jag är blev jag ganska överraskad när jag såg att två spelningar var bokade i Japan. Har nog en ganska felaktig bild av vad man lyssnar på i Japan. Kul att jag säger "man", som om hela den japanska befolkningen diggar samma sorts musik... Jag försökte söka lite (lite?! Jag var så desperat att jag sökte på japanska) om John Mayer och hans relation till Japan. Har han spelat där tidigare? Har han många fans där? Olyckligtvis fick jag inte fram svar på någon av dessa frågor, men inte är jag ledsen - för istället hittade jag en video där John Mayer pratar japanska. Snacka om en stadig relation till Japan! Videon är från röda mattan för flera år sedan när en intervjuare frågar John om hans relation till Jessica Simpson. På japanska svarar då John "Jessica is very nice woman, and I'm happy to be with her". Enligt japanska källor var han grammatiskt helt rätt, dessvärre behövde han jobba med uttalet, haha. Men kan ni kanske hjälpa mig? Vet ni om han har spelat i Japan förut? Update: Igår när jag kollade på John Mayers hemsida stod det om spelningarna i Japan, men när jag kollade idag var de borta? Hmm...
 

Ni har kanske redan sett denna, om inte - se den när ni har tid. Intervjun är nästan 1h lång, men jag måste säga att det är den bästa intervjun som jag har sett med John Mayer. Jag måste säga att jag nästan alltid blir förvånad över hans förmåga att formulera sig, inte minst i denna intervju! Blev så sjukt taggad när han vid 21:00 pratar om hans tankar och idéer för nästa album. "I feel that it is time to make a record that takes a while. I think what I need to do is to make a record that is the ultimate sort of here I am". Kolla när ni har tid ♥

En av de häftigaste upplevelserna, är när man går på en konsert för att se en artist eller ett band som man lyssnat på i flera år och nästa dag lyssnar på deras musik i hörlurarna. För det första känns det helt overkligt, bara tanken på att man har sett och hört dessa fantastiska musiker live. För det andra får man som en nystart med artisten/bandets låtar och album. Man blir som nykär i låtarna, och ser de på ett annat sätt än vad man gjort i alla dessa år. Makear det jag säger sense? Ni som exempelvis var på Mayer i oktober, blev det som en ny upplevelse när ni kom hem och spelade samma gamla låtar igen? Oavsett om ni känner igen er i upplevelsen, måste jag säga att det är en av de häftigaste upplevelserna när vi pratar musik. Med detta inlägg vill jag dock påstå att dessa upplevelser kan komma utan att man måste gå på en konsert och se en artist eller ett band live. För några veckor sedan skrev jag att jag var ganska less på "Crossroads". "Battle Studies" är det album som jag under mina 6 år med John Mayer har spelat mest intensivt. "Crossroads" blev ganska snart en av de låtar som jag gärna klickade mig förbi. Introt tilltalade mig aldrig, vilket gjorde att jag sällan tog mig igenom hela låten. Förra veckan såg jag videon ovan, där Mayer visar hur han spelar "Crossroads" på gitarren. Efter att jag har sett denna video har upplevelsen när jag lyssnar på "Crossroads" varit som ny. Det känns inte längre som samma gamla låt, med det där jobbiga introt. Trots att jag inte förstår gitarren, så kunde jag ändå med hjälp av videon både se och höra den bättre. Jag är helt enkelt nykär i "Crossroads".

På tal om inspiration och förra inlägget... Ni som inte har sett denna video, kolla in den!
John Mayer pulls up young fan Austin Christy from the crowd at the Wachovia Center in Philadelphia, PA on Sunday February 21, 2010. Austin was front row center holding a sign that read, "Can I please play Belief with you?" Mayer brought him up on stage, strapped a guitar on Austin and jammed to Belief with the young fan. At the end, Mayer gave Austin his guitar.

När jag såg den här videon, som John Mayer till stor del filmat själv, fick jag större förståelse för hur ensamt artistlivet kan vara. Tänk dig själv att resa runt i världen på tour i ett halvår och aldrig riktigt kunna känna sig som hemma. Märkligt det där egentligen, en så älskad person med tusentals fans (som till och med skriver bloggar om en...) och samtidigt kan man vara så ensam. Jag vet såklart inte om det var så John kände (antar att det inte är så nu när han har Katy) men jag fick verkligen en sådan känsla när han exempelvis satt och åt middag själv.

Jag tyckte att intervjun var kort men bra! Så kul när han berättar att han inte har sjungit på tre års tid och folk svarar med att "Oj, jag har inte hört om det" eller "Jaha, det märkte jag inte". John kommenterar detta med att säga "You realize how important you are". Vad jag gillar i part 2 är att höra John prata om Montana och hur livet skiljer sig där ifrån storstan. De tar också upp Instagram-fenomenet som under detta år varit en stor del av "Born and Raised"-turnén. Sättet att marknadsföra, både turnén men också den nya plattan, är billigt, effektivt och spännande. Genom hashtagen #Mayerisback som cirkulerar på sociala medier har de skapat ett briljant och modernt sätt att marknadsföra. Marknadsföringen hålls vid liv då Mayer själv ibland slänger upp bilder och videos med hashtagen #Mayerisback.

Blir nästan rörd när jag ser på statistiken. Ni är få, men ni är fanimej trogna. Min uppdatering är sämst, men ni kikar in dagligen... Börjar få dåligt samvete, inte minst då jag lurade er onsdags! Vilket as jag var. Sa att jag skulle uppdatera på kvällen men icke sa nicke. Dock har jag en väldigt bra förklaring. Jag har som sagt klippt ihop en egen video - efter mycket omständigheter. Planen var att jag skulle ladda ner två videoklipp från Youtube med hjälp av "Youtube downloader" för att sedan sätta ihop och klippa dessa i Windows Movie Maker. Jag laddade glatt ner de två videosarna, som självklart var i fel format för WMM. Efter att ha försökt konvertera dessa online bestämde jag mig för att istället ladda ner ett program som konverterar. Konvertering gick bra, trodde jag, till jag upptäckte att videosarna istället hade blivit ljudfiler. Jag lämnade arbetet för kvällen och först idag valde jag att istället ladda ner ett annat videoredigeringsprogam än WMM. Detta program kostade självklart pengar så jag valde en gratisversion och fick därför en ful jävla vattenstämpel. Så där har ni min förklaring. Sjukt vilket arbete jag lagt ner med tanke på hur få ni är som vill ta del av det jag gör... Vad ska jag säga om resultatet, inget vidare kanske. Kvalitén är dålig, videon är hackig men snälla uppskatta ändå mitt arbete :)

Samma plats, samma låt men 3 år senare. New York Plaza, "Waiting on the World to Change" år 2010 och år 2013. I videon har jag först haft en bit från år 2010 och sedan samma del av låten fast från 2013. I början av videon, från 2013, frågar intervjuaren ifall John någonsin fruktade att aldrig kunna sjunga igen. John svarar att det aldrig var en risk, utan istället en fråga om när och vilka låtar han med tiden skulle kunna börja sjunga. Jag vet inte hur ni känner, men jag märker stor skillnad från hur han sjunger före "sjukdomstiden" och efter. Misstolka mig inte, det är inte så att jag vill komma här och peka på en försämrad sångkapacitet utan det handlar istället om sättet han sjunger på, och styrkan han har i rösten. I framförandet från 2010 finns det ett tryck i låten som inte är alls lika stark i framförandet från detta år. Har tidigare nämnt att jag inte är någon musik-expert, men jag märker också en stor skillnad i tonläge. Jag tror att Johns förändrade röstkapacitet spelade en stor roll i hans musikaliska utveckling. Lyssnar du på "Paradise Valley" skiljer den sig mycket från exempelvis "Continuum" både text- och sångmässigt. Låtarna är anpassade till den röstkapacitet som John idag erhåller, vilken kanske kommer att skilja sig om ett eller två år. Det skulle vara kul att höra om ni tänkt något på detta, kan ni hålla med om det jag säger? Jag vet att videon är lång, men lyssna gärna på hela och försök vara lite småanalytiska!

Jag rekommenderar allt kolla på hela även om den verkar seg i början. Som en kommentar till videon sa: jag älskar det faktum att han inte förnekar någonting av det han har gjort, utan väljer att gå igenom det. Det är därför han inte bara är en artist. Och vem fan är intervjuaren? Jag äcklas av hans frågor och de blickar han ger? Precis som John säger i början, media kan inte komma åt allt. De vet inte hur han tänker eller känner, och inte fan vet intervjuaren det heller?! Han beter sig som om han vet allt om John, men faktum är att det enda han vet är det skit media snackar.
Oj vad jag behövde få ur mig det där...

"I accept your crush, and I crush back at you"


"I can't be everything you need me to be"

 
Meningen med den lilla videon är att jag vill att ni endast ska lyssna. Inga andra sinnen, bara hörseln. Enligt mig är det här ett otroligt gitarr-intro som bygger upp till en fantastisk låt. Får gåshud vid 1:15

Och vem fan är han?

Så tänkte jag när jag först såg grabben. Vad vet han om Mayers musik? Vad vet han om musik överhuvudtaget? Då jag är den sista personen som ska säga något om att kunna musik så valde jag att ge killen en chans. Hur man upplever musik är självklart väldigt personligt, men jag måste säga att jag håller med om mycket av det han säger.

För det första var vi väldigt eniga om vilka låtar vi föredrog. Han talar om "Wildfire" som en feel-good-låt, och jag kan inte annat än hålla med. Som jag spelat sönder den är den dock inte så jävla feel-good längre. Sen verkade han inte heller ett så stort fan av "You're no one 'til..." Tror det blev lite för mycket country för oss båda. Men det var en sak som han tog upp som jag verkligen kunde hålla med om: saknaden av de långa outro-och introna. Enligt mig gör de långa gitarr-introna så mycket för en låt, inte minst när man talar om gitarrguden John Mayer. Jag vet inte vad det beror på, om det har att göra med att elgitarren i stort sett har blivit ersatt och på så sätt har också gitarr riffen försvunnit? Visst att John sjunger som en Gud men han är fan en Guitar Hero också.