Månadens låt


 
Edge of Desire - För att den kräver ett par lyssningar innan man inser hur jävla klockren texten är. Gillade inte låten i början men har ändrat mig. En nominering som trillade in för ett par veckor sedan, och JA det är så sant som det är sagt! "Edge of Desire" är enligt mig en av de bästa låtarna från Battle Studies. Hade ni frågat mig för 4-5 år sedan hade jag troligen inte svarat likadant... Ber om ursäkt för kort motivering denna månad, men jag är ganska mycket för trött för att skriva just nu. Vet inte vad det är, men känner verkligen inget sug för att skriva längre. Det var lättare i somras då det hände saker varje dag. Var det inte en ny stad, arena och spelning så var det en intervju hos Jimmy Kimmel, Ellen eller Fallon. Tror också att det har mycket att göra med att jag förlorar fler och fler av er. Självklart, min uppdatering är inte mycket att komma med men det känns ändå orättvist. Som jag har sagt förut driver jag inte denna blogg för att jag vill driva en blogg. När jag startade bloggen i augusti var det för att öppna ett forum där vi, hardcorefans eller inte, skulle få en plats att dela vårt intresse. Guld till er som fortfarande bidrar till "forumet", blir alltid så glad.
 

Trio Is Back


Åh ja!! Hoppas det är sanning och inte bara rykten. Som vi saknat Steve och Pino!

Tidlös

För mig är musik den största konsten. En konst som betyder mer än vad en målning, bok eller film någonsin kommer att göra. När det gäller musik är jag en omnivor, en allätare. Jag lyssnar på det mesta; radio, Digsters spellistor och MTV. Många gånger handlar det om musik som kommer och går. Låtar som spelas om och om igen - i en vecka. Låtar som läggs till i Spotifylistan - för att en dag sluta spelas. Att det finns musik som kommer och går är självklart viktigt. I annat fall skulle musikbranschen stanna och radion stå på repeat. Men lika viktigt är det med musik som aldrig försvinner med tiden. John Mayer har gett mig musik som jag alltid kommer att bära med mig. Bara för att jag inte spelar hans musik på en vecka - eller ett halvår, betyder det inte att jag inte kan komma tillbaka och fortfarande få samma sköna känsla när jag hör "In Repair" eller någon annan låt. John Mayers musik kommer aldrig att gå ur tiden för mig. Det är en tidlös konst.

Bye bye Sweden


Lämnar landet för några dagar och kommer inte ha någon tillgång till wi-fi. Detta betyder att uppdateringen kommer...vara som vanligt haha. Nej men då vet ni att ni inte behöver besöka bloggen samtidigt som jag slipper ha dåligt samvete. 

Phantom

Är det någon av er som har en aning om varför det finns ett "Phantom Track", 4 sekunder, på "Room for Squares"? Kom att tänka på det häromdan och sökte ett tag på Google men fann ingenting. Jag vet knappt vad "phantom" betyder förutom: something apparently sensed but having no physical reality. Har ni någon tanke? Haha, alltså jag ber om ursäkt för hur torra och oinspirerande inlägg jag skriver nuförtiden. Antar att det är för att John har gått på ledighet och #mayer-flödet är ovanligt tomt. Länka mig något kul och inspirerande så kanske det blir bättre. Alternativt ge tips på topics! Tänkte kanske att vi skulle prata lite om John Mayer Trio :-)

Instagram

Ni kanske minns att jag skapade ett Vine-konto för ett tag sen, med avsikt att promota bloggen? Men oj vilket dåligt val det var! Personligen gillar jag Vine mer än Instagram, men när man ska skapa ett "fan"-konto är Vine inte att föredra. För det första kan du bara lägga upp videos och för det andra måste du filma direkt, du kan inte lägga in videoklipp sen tidigare (om du inte googlar och hasslar systemet). Just nu har jag lämnat Vine och mina 60 (!) följare, och istället gett mig ut i Instagram-havet av fansidor. För er som är sugna att hitta några nya Mayer-sidor att följa på Instagram tänkte jag lista mina favoriter! 

Är, vad jag vet, den största fansidan till John Mayer med över 20 000 följare. Trots detta är det inte en av mina personliga favoriter. Tycker att bilderna som läggs upp här är de som man ser överallt. Det är genomgående bara bilder, vilket är lite tråkigt. Kände dock att jag behövde nämna denna eftersom den är störst!

Skriver många bra quotes till sina bilder. Den senaste är för mig en stor favorit: If I look a little heavier these days it's because I'm bulking up for a role. I'm playing a musician on tour who eats everything in sight while hardly exercising". Lägger upp bilder som man inte sett tidigare, vilket är bra!

En aning missvisande namn då det inte är John Mayers officiella instagram. Cirka 3000 följare. Har både videoklipp och bilder. Särskilt cred för att personen gör fina bilder och collage med texter och effekter. Syns att det läggs ner arbete.

Tjejen som driver detta konto gör verkligen superfina bilder! Märks att hon lägger ner mycket tid. Ofta collage med flera bilder och citat från låtar eller några av Mayers välkända uttalanden. Om jag förstår det rätt var hon nyligen med i en tävling om att få träffa John. Ena dagen låg hon etta och sen plötsligt hamnade hon tvåa. Hennes senaste updates har varit i stil med "vote for me! help me meet John". Frågade i en kommentar om hon vann tillslut men hon har varken svarat eller uppdaterat på ett bra tag. Hoppas hon vann och att hon börjar uppdatera snart igen...

Är precis vad det låter en sida med bilder, teckningar och målningar av John Mayer. Uppdateras dock sällan, vilket i och för sig är förståeligt då det kanske inte är så många som tecknar honom. Personligen gillar jag nischade sidor/bloggar/konton och inte bara massa random uppdateringar, haha.

Har listat ut att personen som driver sidan är svensk, dock skriver hon/han på engelska! Kommer bli kul att följa denna i sommar, i samband med spelningen den 12e juni, då personen ska gå. Har en bra blandning av videoklipp och bilder. Är väldigt interaktiv med sina följare då personen ofta skriver "finish the lyrics", "favourite song?", "from which album" och så vidare. Detta gör att fler personer kommenterar och sidan får fler följare. Så förutom att det är positivt från vår sida är det också positivt för personen som driver sidan.

Också ganska interaktiv med sina följare. Uppdaterar även bra vad som händer, exempelvis var det genom denna som jag fick reda på att John hade skrivit texten på sin Tumblr.

Luau

Den här bilden la John upp på sin instagram häromdan och skrev "Luau". John befinner sig på Hawaii, antagligen på semester, där Luau är en traditionell tillställning eller fest. Luau hålls ofta på en strand eller annan utomhusplats. En kväll som innefattar mycket mat, hula, musik, underhållning och dans. Spännande...

Loudest shout


Vill för det första be om ursäkt för mina gräsligt långa inlägg den senaste tiden. Jag vet själv hur det är när man läser bloggar, man vill inte läsa en uppsats. Så, om ni inte protesterar, kommer jag i fortsättningen korta ner på texterna! För det andra vill jag ta upp "Chief's Choice" igen. Jag vet, tjatar om den varannan vecka - men jag tycker detta är så kul. Skrev ju förut att ni skulle lyssna precis i slutet av denna låt, som han spelar i Danmark! I slutet säger han nämligen "That's the loudest shout I have ever heard from Sweden". Haha, jag kanske har världens sämsta humor men jag älskar sådana missar och skulle verkligen vilja se ett videoklipp eller liknande av händelsen. Jag har letat, men ej funnit - så skrik om ni hittar ett klipp från Herning i Danmark då John kör "Something Like Olivia". För det tredje, så när jag satt och lyssnade på låten igen kunde jag inte släppa tanken att han faktiskt snart kommer just hit och på riktigt kommer att kunna säga just det. Varje dag blir jag påmind om spelningen i Sverige nu i sommar. Förutom att hans låtar spelas om och om varje dag så åker jag dessutom förbi Globen varje morgon och kväll. Bara som en liten påminnelse! Nej men jag är inte bitter... ;)

Design

Kanske är det redan känt för er att John Mayer, förutom ett intresse för musik, också har ett intresse för design. I intervjun på skolan i Oxford berättar John om hur han under ett tag i sin tidiga karriär hade tankar på att lämna musiken för att gå till design. Tack och lov "ryckte han upp sig", som han själv uttryckte det, och det visade sig att "Continuum" blev en succé. Överhuvudet på skivbolaget hade nämligen sagt till John att gå hem, ta sig mer tid och komma tillbaka med nya låtar - för han hörde nämligen inga hits. Hursomhelst hade John i alla fall tankar på att lämna musiken och till och med söka till en av USA:s mest prestigefyllda designskolor, Parsons. I intervjun skämtar han och säger att han ändå säkert hade hoppat av för att starta sitt eget designföretag. Ni som hängt med ett tag vet ju att John hoppade av skolan som han gick i, så det hade nog inte kommit som någon överraskning? Varför jag skriver detta inlägg är av två anledningar. Den första är att jag ska få en bra anledning att visa bilder på, samt kommentera, John Mayers klädstil. Annat hade det varit om jag försökte skriva om detta här www.johnmayer.yuku.com ... Den andra anledningen är för att jag återigen vill peka på, och tro att John Mayer är den ödmjuka person som han framställer sig själv att vara. I intervjun pratar han nämligen om hur ledsamt han tycker det är att design idag handlar mycket om hur kända människor utnyttjar sitt kändisskap. För hur många, tidigare kända, personer som startar en designkedja döper den till något annat än sitt namn? När jag hör hur John Mayer pratar och resonerar upplever jag att han är en mycket mer mänsklig och jordnära person än många andra artister. Han vill inte veta om hans design säljer på grund av att han är han, utan på om folk faktiskt gillar det han gör. Helt rätt, tycker jag. Nedan har jag transkriberat en del av intervjun, helt otroligt vad mycket jag gör för er ;)

 Vi vet alla att jeansskjortor är John Mayers grej. Jag gillar! 
Halsbandet får vi inte missa. Bilden till vänster är inte den bästa att visa detta, men han klär sig också väldigt bra till finare tillställningar.
Skor och klockor ska inte underskattas när det kommer till John Mayer. Vi känner alla till klocksamlingen. Bilden ovan är ifrån spelningen i LA, "Where the Light is". John befinner sig i lougen och ska byta om - inte bara kläde
Lite mer jeans, både skjorta och jacka. Kan aldrig blir för mycket... eller?
Två bilder som kanske inte förknippas lika starkt med hur vi idag är vana att se John Mayer klä sig.

It was one time in particular when I was thinking about quitting music and start studying design. I really love design. Actually I had just finished making "Continuum", handed it in, and my manager played it for the head of the label and I was like "What did he say?! What did he say?!". I remember that the call came in and he said "He doesn't hear anything on it. He doesn't hear a hit. He wants you to go back and write some more stuff". I was just like "How can you not hear how special this record is?". And I just thought that if I can't do this then I'm done. And the record went on to be really, really successfull and my most successfull record until today. It taught me a big lesson which is to listen to someones record twice before you give a point of view on it. So now if someone plays me a song I say "play it again". However, at that time I thaught, I'm just gonna go to Parsons (Design School New York). I love design, I love where it is heading and I want to have something to do with it. I am still an amature.

How did that specific feeling last? A couple days *laughter*. But I didn't say I was going to drop out of music and smoke crack. I said I was going to drop out of music and go to school. But then I would probably have droped out of school anyway to start my own design company. Because I have to do those kind of things. I can't actually follow the curriculum. But design is wierd now, I would not want to be a designer right now. It is going through its pop-phase, but I would not want to be a designer now with the sort of celebrity aspect of what design now means, which I would not want to be a part of. I actually do design stuff but I won't tell you what it is because I should not need to. You should like it on your own. So yes, I am still very interested in it but I never want to have a John Mayer-line of something. I wouldn't want to win that way - or lose that way.

Intimate moments

Gång på gång visar John Mayer på betydelsen av den personliga kontakten till sina fans. Jag tror att de flesta av er kan hålla med mig när jag säger att den personliga kontakten är mycket uppskattad. Kontakten sker inte bara i det verkliga livet, på spelningar och i verkliga möten, utan också i sociala medier. Ofta får vi höra artister som säger att det bästa med deras yrke är "the intimate moments with the fans" – oavsett om den sker i det verkliga livet eller i medier. Trots att kontakten via medier endast tar några minuter har den en stor betydelse för personen som sitter på andra sidan skärmen. Stor betydelse hade den i varje fall för "Chyennemarie". För en vecka sedan la hon upp en video på sin instagram där hon spelade "Age of Worry", en låt som för många är väldigt svår att spela på gitarren. Även för John Mayer. Förutom att ge beröm, visar John också på enorm ödmjukhet i sin kommentar till "Chyennemarie". Trots att hon har mycket kvar att lära (ska komma från mig?) och kanske inte är den vassaste kniven i lådan väljer John att peppa och berömma henne. Tänk att hans lilla kommentar troligen kommer göra att hon aldrig ger upp sitt gitarrspelande. Stort!
På tal om kontakten till fansen tänkte jag säga några ord om det som John skrev till oss via Tumblr igår. Han börjar att skriva om livet som artist – hur han, med sin kreativitet, vill övervinna rädslan att misslyckas. För visst går det att misslyckas som artist? Jag tänker tillbaka på då John och hans vänner firade att "Paradise Valley" nått andra plats, med den fantastiska tårtan… I samband med detta skrev John något om att det för honom inte handlar om att kamma hem alla priser och toppa alla listor, utan att göra musik som folk uppskattar. Personligen känner jag att musikbranschen är den bransch med störst fokus på att vinna, toppa och tjäna feta summor pengar. Det hetsas dagligen om låtar som sålt platina, artister som kammar hem alla typer av music awards och album som toppar listor i månader. Ja, kanske kan man misslyckas som artist. Jag tror dock att sättet som man ser på sitt skapande av musik är avgörande. Är syftet att toppa listor eller att göra musik som jag och mina fans gillar? Själv tror jag att sättet som John ser på "musik-kulturen" är den bästa strategin för att inte misslyckas, och där kreativitet är det bästa medlet. Han fortsätter att skriva om musikbranschen och tar upp aktörer såsom journalister, skivbolag och sponsorer – huruvida han det kommande året ska ta hänsyn till dessa i sitt skapande av musik. Vad jag förstår är det ingenting som i år kan sätta stopp på hans kreativitet. Istället för att tänka ska han göra. Gillade särskilt när han skrev "Sometimes, if you spend too much time debating between two places to go, you miss the flight". Så vad kommer vi få se mer av i år? "Write more songs, book more studio sessions with musicians I don’t have a master plan for the purpose of, take more photos, take more chances". I slutet av texten skriver han om sitt sätt att uttrycka sig. När jag läste detta stycke fick jag en känsla av att läsa låttexten till Shadow Days. "For the past several years I’ve seen expression as a vulnerability, and certainly for some of that time it was necessary, but it’s not anymore". John slutar aldrig att förneka sitt förflutna men väljer att se framåt. Han avslutar texten med några lovord. "Please know I will be spending every bit of my energy on making the purest and best music I possibly can. Thanks for standing by my side."

Simmering


Har helt glömt att lägga upp denna! Har ni hört den tidigare? Av en slump hörde jag denna för något år sedan via en automatisk playlist på Youtube. Helt inställd på att det var "Belief" jag hörde blev jag inte minst chockad när jag lyssnade efter texten en extra gång. Jag gillar den, vad tycker ni? Till en början blir man lite förvirrad men efter ett tag känns det naturligt och kanske ännu mer rätt...?

One forty plus

It’s day three of 2014 and I’m not feeling any less guilty about not posting some thoughts I have, so I guess that’s good enough reason to write them down and send them to you. 

I guess a part of me wants to lay out some predictions for the culture-at-large, and wouldn’t that feel great for a minute, but that’s really not my business. I can really only speak for myself, and sometimes that’s the hardest topic to have a mindful point of view on. 

I want to enjoy being an artist. Artists are weird. We’re fucked up in some of the wrong places, sure, but that’s part of the deal. I’m not mad enough to be a genius, and God knows I’m not genius enough to justify any true madness, but I do want to live my life being creative. And I want the quest for creativity to win out against the fear of failure. 

One thing I need to divorce myself of in 2014 - and to the extent I have any real influence, I would want other artists to as well - is the belief that the now ubiquitous act of studying the changing attitudes and behavior of a society when it comes to how they do or don’t consume music has ANYTHING at all do to with me or the kind of work I want to create. 

It might matter to concert promoter or a record company or a journalist how people are consuming music, but it should never be a good enough reason why I wouldn’t want to make it. There is empirically nothing inside the autopsy of an attitude in listening habits that should change the music that someone’s heart tells them to make. 

2014 is the year of doing, not thinking. I could live the rest of my life in the theoretical “idea space,” a fancy name given to what often should just be called “pure inaction,” but sometimes, it doesn’t come down to a rousing cerebral back and forth on why I should or shouldn’t make my next record here or there or with this person or that one. Sometimes, if you spend too much time debating between two places to go, you miss the flight. 

This year I resolve to create more; write more songs, book more studio sessions with musicians I don’t have a master plan for the purpose of, take more photos, take more chances. For the past several years I’ve seen expression as a vulnerability, and certainly for some of that time it was necessary, but it’s not anymore. I want to use at least half the time I used to spend debating whether it’s worth doing actually DOING IT. If you’re an artist, and you want to do it, and that “it” exists inside your art, DO IT.  An artist should be able to make it now and let the audience tell them what it was or wasn’t without a TED talk-level of explanation before even trying to create it. The artist-as-strategist paradigm might be a compelling thought on some level, but one thing it isn’t is fun. Or groovy. Or messy, which is fun sometimes. 

I hope that you have an amazing, healthy, timelessly enjoyable 2014. A lot of specifics are up in the air as to where I might see you next, but please know I will be spending every bit of my energy on making the purest and best music I possibly can. Thanks for standing by my side. 

LOVE

John

I am the man on the side


Säger bara en sak: skapa ett konto på Soundcloud. Finns så mycket här som inte finns på Spotify och mycket mer lättillgängligt än Youtube. Ni vet ju hur jag känner för "Cheif's Choice #1" och "Everything You'll Ever Be", men inatt är favoriten "Man on the Side". En grym låt av SRV från Any Given Thursday som vi hör alldeles för sällan. Har du inget att göra halv 3 denna nyårsdagsnatt? Registrera dig på Souncloud och hitta dina favoriter🎶

CMT Crossroads

Två gånger har John Mayer varit med i TV-programmet "Crossroads" som sänds i CMT, står för Country Music Television (ägs av MTV, ja). Programmet går ut på att artister och band inom country genren ska spela ihop med artister och band inom andra genrer. Svårt att förklara, ja. Såhär skriver de själva om programmet: "Great music knows no boundaries. CMT Crossroads shows the far-reaching roots of country music by pairing country artists with musicians from other genres. Each episode will feature a different set of stars playing together, swapping stories and sharing their common love of music." De två gånger som John har varit med har han alltså representerat den artist som inte befinner sig inom country genen. 2004 spelade han med Braid Praisley. Av Mayers låtar körde de bland annat "Daughters" och "Bigger Than My Body". Vill ni se programmet är det lätt att hitta på Youtube. Senaste gången som John dök upp i programmet var 2010, då tillsammans med Keith Urban. Åh vilket fantastiskt avsnitt säger jag bara. Ni minns när jag skrev att jag blev nykär i "Crossroads"? Keith och Johns versioner hade precis samma effekt på mig! Av Mayers låtar körde de bland annat "Perfectly Lonley" och "Gravity". Av Keiths låtar var det en som jag fastnade särskilt för, "Sweet Thing". De hade verkligen en bra musikalisk kemi på scenen och jag kan inte sluta beundra Johns ödmjukhet gentemot artister han uppträder med. Varje gång som det var Braid eller Keiths "tur" att spela backar John undan och låter de få sin plats. Kanske verkar som en skitsak, men jag har läst om detta på andra ställen så jag antar att många uppskattar denna sida hos John.

Hej kära vänner! Gillar Du John Mayer och hans musik? Bra! Då har Du hittat rätt. I denna blogg försöker jag på ett varierat sätt att skriva om John Mayer och musiken. Kom gärna med tips och förbättringar. Första besöket? Klicka dig gärna fram till "Om bloggen" för att förstå upplägget av bloggen samt återkommande rubriker och på så sätt underlätta läsningen. Oavsett om du är ett stort eller litet fan av John Mayer och hans musik hoppas jag att Du kollar in då och då. Besos!

Tema Nostalgi gjort av Mimmi Thorneus