Design
Kanske är det redan känt för er att John Mayer, förutom ett intresse för musik, också har ett intresse för design. I intervjun på skolan i Oxford berättar John om hur han under ett tag i sin tidiga karriär hade tankar på att lämna musiken för att gå till design. Tack och lov "ryckte han upp sig", som han själv uttryckte det, och det visade sig att "Continuum" blev en succé. Överhuvudet på skivbolaget hade nämligen sagt till John att gå hem, ta sig mer tid och komma tillbaka med nya låtar - för han hörde nämligen inga hits. Hursomhelst hade John i alla fall tankar på att lämna musiken och till och med söka till en av USA:s mest prestigefyllda designskolor, Parsons. I intervjun skämtar han och säger att han ändå säkert hade hoppat av för att starta sitt eget designföretag. Ni som hängt med ett tag vet ju att John hoppade av skolan som han gick i, så det hade nog inte kommit som någon överraskning? Varför jag skriver detta inlägg är av två anledningar. Den första är att jag ska få en bra anledning att visa bilder på, samt kommentera, John Mayers klädstil. Annat hade det varit om jag försökte skriva om detta här www.johnmayer.yuku.com ... Den andra anledningen är för att jag återigen vill peka på, och tro att John Mayer är den ödmjuka person som han framställer sig själv att vara. I intervjun pratar han nämligen om hur ledsamt han tycker det är att design idag handlar mycket om hur kända människor utnyttjar sitt kändisskap. För hur många, tidigare kända, personer som startar en designkedja döper den till något annat än sitt namn? När jag hör hur John Mayer pratar och resonerar upplever jag att han är en mycket mer mänsklig och jordnära person än många andra artister. Han vill inte veta om hans design säljer på grund av att han är han, utan på om folk faktiskt gillar det han gör. Helt rätt, tycker jag. Nedan har jag transkriberat en del av intervjun, helt otroligt vad mycket jag gör för er ;)
It was one time in particular when I was thinking about quitting music and start studying design. I really love design. Actually I had just finished making "Continuum", handed it in, and my manager played it for the head of the label and I was like "What did he say?! What did he say?!". I remember that the call came in and he said "He doesn't hear anything on it. He doesn't hear a hit. He wants you to go back and write some more stuff". I was just like "How can you not hear how special this record is?". And I just thought that if I can't do this then I'm done. And the record went on to be really, really successfull and my most successfull record until today. It taught me a big lesson which is to listen to someones record twice before you give a point of view on it. So now if someone plays me a song I say "play it again". However, at that time I thaught, I'm just gonna go to Parsons (Design School New York). I love design, I love where it is heading and I want to have something to do with it. I am still an amature.
How did that specific feeling last? A couple days *laughter*. But I didn't say I was going to drop out of music and smoke crack. I said I was going to drop out of music and go to school. But then I would probably have droped out of school anyway to start my own design company. Because I have to do those kind of things. I can't actually follow the curriculum. But design is wierd now, I would not want to be a designer right now. It is going through its pop-phase, but I would not want to be a designer now with the sort of celebrity aspect of what design now means, which I would not want to be a part of. I actually do design stuff but I won't tell you what it is because I should not need to. You should like it on your own. So yes, I am still very interested in it but I never want to have a John Mayer-line of something. I wouldn't want to win that way - or lose that way.