Så lyder rubriken på en recension av Mayers spelning i Globen den 12e. Recensenten Per Magnusson, som gav kvällen 4/5, skriver följande: Hans musik på ytan är ett perfekt spa för öronen, men har texter så nakna att man anar en emotionell asplövs­människa fångad i en fotogenisk mans kropp. Han skriver även att John Mayer är en av världens bästa gitarrister. Man hör när det är han som spelar, han har ett helt eget uttryck. Med sina tatuerade biceps påminner han om en superhjälte vars specialskill är att – kunna spela gitarrsolo bakom ryggen. Meningen med detta inlägg är inte att analysera recensionen (även om jag tycker att han kunde lagt med fokus på kvällens spelning än klädmärket som John sponsras av) utan att lyfta den tanke som rubriken "Perfekt spa för öronen" gav mig. Nämligen samma tanke som slog mig på kvällen den 12e juni. John Mayers röst! När John år 2012 drabbades av granulom i halsen och tvingades ställa in B&R-turnén trodde jag aldrig att hans röst skulle kunna återhämta sig så bra som den faktiskt har gjort. I oktober förra året publicerade jag en video här på bloggen som visade två olika framträdanden på samma plats, med samma låt ("Waiting On the World to Change") fast tre år senare. Det första framträdandet (2010) var innan sjukdomen och det andra framträdandet (2013) var bland de första framträdandena efter sjukdomen. Jag minns att när jag hörde framträdandet från 2013 saknade jag styrkan i rösten som jag annars brukade höra. Att i fredags höra John spela solot i "Slow Dancing In a Burning Room" var självklart helt otroligt, men minst lika häftigt var det att höra hur hans röst idag är starkare än någonsin.

Copenhagen, what a great one tonight. You should have seen my view of the sky from the stage. Beyond gorgeous.
- John Mayer

Måste börja med att säga hur roligt det är att fler och fler börjar hitta hit, det märktes inte minst dagen då Mayer spelade i Globen. Är alltid lika nyfiken på hur ni hittar hit, är det genom sökträffar på Google? Oavsett vad, hoppas jag att ni som har hittat hit väljer att stanna kvar. Till något helt annat - nämligen gårdagens spelning i Köpenhamn, Tivoli. Jag följde, enligt vanlig ordning, kvällen på sociala medier och kunde inte annat än förundras över att jag själv hade befunnit mig i ett liknande publikhav några dagar tidigare. Personligen föredrar jag den typ av publikhav som vi har fått se de senaste dagarna, i Norge och Danmark, där havet till 50% inte fylls av stolar hehe. Då jag vet att några av er som läser bloggen var på spelningen igår känns det väldigt konstigt att jag (som inte var där) ska sitta och skriva om gårdagen. Istället väljer jag att endast kommentera setlisten samt bjuda på ett par bilder. Ni som var där får gärna kommentera med er berättelse från gårdagen så vill jag mer än gärna publicera den! Så, setlisten? När jag jämför setlisten från kvällen i Globen är det i alla fall en låt som jag önskar att jag också hade fått höra: Neon. Solot i Neon är absolut en av mina favoriter från "Where the Light is". I övrigt känns det som att man börjar få ett ganska bra grepp om setlisterna nuförtiden. "Queen of" och "Gravity" är givna början och slut, och även "Dear Marie" har visat sig passa perfekt i konsertsammanhang. Oh ah oh, oh ah oh, oh ah oh. Här är bilder från kvällen och det fantastiska publikhavet

Efter några timmars väntan klev John äntligen på Hovedscenen i Norwegian wood, det var mäktigt för jag såg John bakom scenen inne i skogen innan dem klev på, för mig kändes det väldigt speciellt, första intrycket jag fick var shiit han har ju sin feta "badrock" på sig som jag gillar att kalla det, och fortfarande bär han sina häftiga glasögon med bara den stil han kan göra.

Han öppnar upp showen med att gå fram till kanten på scenen & applådera ut till publiken, efter det går han efter sin akustiska martin och fingerplockar introt till "Queen of California" i takt med trummorna till Aaron sterling, vilken atmosfär det var i publiken vid denna stund!

Ur mitt perspektiv tycker jag dock att det börjar bli lite tröttsamt med att han öppnar nästan samtliga konserter med denna låt, vid de 3 tillfällen jag har haft chansen att se honom uppträda live har han valt denna låt som öppningslåt, det är något speciellt med denna låt, att han efter halva låten lägger ifrån sig den akustiska och går efter stratan det får helt enkelt igång publiken men som sagt det vore ju skönt med lite förändring vi får se hur han öppnar dagens show i Bergen.

Kvällens höjdpunkt var ju utan tvekan när John började stämma om gitarren under "Your body is a wonderland" och jag hoppades så innerligt att han skulle hoppa över på "In your atmosphere" men ikke!
Istället så inleder han ett solo som jag tycker låter bekant, jovisst! Det var ju "Neon" nästan identiskt till det inledningssolo han gör på "Where the light is" konserten! "Goosebumps all over the place"

Det roligaste John sa under konserten var nog när han gick för att ta lite vatten efter "I don´t trust my self"
"Well guys i´m not gonna lie but i´ve seen the rest of the set, and it´s a good looking set!

we are gonna have a lot of fun this evening!"

Jag ber om ursäkt för min Grammatik inte den bästa har jag fått höra från en person..

Setlist
"Queen of california"
"Wildfire"
"I don´t trust myself,( with loving you)
"Half of my heart"
"Promises" (Eric Clapton cover)
"Who Says"
"Slow dancing in a burning room"
"Free fallin" (Tom petty cover)
"Your body is a wonderland"
"Neon"
"Belief"
"Born & Raised"
"On the way home"
"Waiting on the world to change"
"Dear Marie"

"Gravity"


Tog lite bilder innan minnet blev fullt "typiskt" 

"Tonight the moon's so bright you could,
You could drive with your headlights out"

Samtidigt som jag hör John sjunga detta i mina hörlurar tittar jag mot en fullmåne som lyser upp min väg. Min väg hem ifrån Globen. Ja, jag var där! Jag, som för ett halvår sedan satt uppgiven framför min dator och förstod att jag inte skulle se John Mayer året därpå. Men tänk vilka möjligheter som kan komma med en sketen liten fanblogg! Stort tack till min käre bloggvän som erbjöd mig en biljett. Så, var börjar man? Ena sekunden vill jag bara skrika, gråta och skriva till dess att mina fingrar blöder och andra sekunden känner jag ingenting alls. Det är som om jag inte har förstått det ännu, att jag faktiskt har sett och hört honom live. För mig kommer också en stor del av upplevelsen efteråt, när man i lugn och ro hör låtarna igen - först då förstår man vad som har hänt. Men skit i mig och låt oss istället återuppleva kvällen.

Andreas Moe tog "förband" till en helt ny nivå. Minuter som man ofta vill ska vara över var istället ren njutning. En man som helt klart kommer att gå långt! Citerar Hampus som efter endast 2-3 låtar sa "redan värt 500 spänn". Efter fem låtar med Moe och några minuters väntan var det dags, Mayer äntrar scenen. Och jävlar vilken lycka! Sedan sekunden som John kommer in på scenen kan jag inte sluta le, det är en otrolig känsla att se honom och bandet. Innan John kom ut på scenen hade jag förväntat mig att snart få se honom iklädd sitt majestätiska halsband, istället äntrar han scenen iklädd glasögon och en urgullig t-shirt med kattryck. Love it! Inte helt otippat börjar de med "Queen of California". I början av kvällen hade jag sagt att jag framförallt såg fram emot ett höra låtar från Continuum och Heavier Things.  
1. Queen of California
2. Half of My Heart
3. Belief
4. Who Says
5. I Don't Trust Myself (With Loving You)
6. No Such Thing
7. Waiting on the Day
8. Slow Dancing in a Burning Room
9. XO
10. Free Fallin'
11. Wildfire
12. Speak for Me
13. Waiting on the World to Change
14. If I Ever Get Around to Living
15. Edge of Desire
16. Dear Marie
17. Your Body Is a Wonderland
18. Gravity
Som ni ser spelades tyvärr inga av låtarna från Heavier Things, däremot fick vi höra många fantastiska låtar från Continuum. Vad tycker ni om setlisten? Då jag var ganska förberedd på att vi inte skulle få höra så mycket från Heavier Things kan jag inte annat än älska kvällens setlist, variationen från de olika albumen var perfekt. Kvällens favoriter? Mina topp tre från kvällen är utan tvekan "Belief", "If I Ever Get Around to Living" och "Edge of Desire". Medan andra artister gör klädbyten mellan varje låt, gör John gitarrbyten - och äntligen fick man se den vackra Montery Pop Stratocaster (den vita med röda och turkosa detaljer) som man så många gånger har sett på video. Jag hoppas att alla ni som var i Globen ikväll hade en fantastisk kväll, det hade i alla fall jag. Och till er som ska gå i Norge och Danmark (Hampus och Johanna vet jag!): se till att ha minne för bilder och videos på mobilen, men framförallt ha så himla kul! Då jag själv misslyckades med att ha ledigt kameraminne får vi istället njuta av ett par bilder från Instagram. Nu måste jag sluta skriva, champangefrukost väntar om 5 timmar...

Detta var setlisten för Spelningen i London igår kväll, Dessa låtar skulle inte vara helt fel att få höra i Globen! #MayerisBack!

I´m back! ska bli skärpning från gästbloggarens sida nu! Har inte kunnat slita mig från Youtube på hela natten när jag väl börjar kolla på videos så kan jag helt enkelt inte sluta. Har funnit en gammal video från när John besökte Berklee i Boston där han spelar en väldigt skön låt som det helt enkelt inte blev någonting av, Jag antar att den heter "Taking on water" väldigt synd att den inte blev recordad då den är väldigt fin och känslosam.

Denna vecka blir då fullspäckad från min sida, Globen konsert & Norwegianwood konsert, är bara så där lite taggad (ironi) , sist jag såg honom i Oslo blev jag väldigt besviken på hans val av setlist, Nu hoppas jag verkligen det blir andra bullar, Men den touren var ju också Born & Raised relaterad kan nog varit en stor anledning.

 

Jag har även tagit min första tatuering, vilket var väldigt spontant från min sida, men innan vi satte oss på planet så beslutade vi att vi skulle göra en tatuering innan vi åkte hem igen, till en början löd texten vi "alla" skulle tatuera in "Kom igen det blir kul" vilket iaf det var en utav oss som gjorde, men inte jag.
De två andra tatuerade in "Remember the name" & ett lejon.

 

Jag själv , aa det är väl inte så svårt att gissa , någonting mayer relaterat självklart skulle inte kunna tänka på något annat som första tatuering, Resultatet har ni nedanför, Nu ska jag sova, Godnatt! :)

Visst är det ironiskt att när bloggen får en till skribent så stannar uppdateringen. Men det är väl så, att "allas ansvar lätt blir ingens ansvar". Anledningen till att jag inte har uppdaterat på länge är att livet kom emellan, som det så ofta gör. Ni vet vid det här laget att jag befinner mig i slutet av min skolgång och det är mycket som händer, men nu är iallafall pluggandet klart (för den här gången...) och istället väntar studenten! En annan anledning är att det har varit ganska lugnt för Mayer på sistone, i väntan på att turnén i Europa ska starta. Igår startade en av de äldsta musikfestivalerna (45 år!), Pinkpopfestival, i Landgraaf Nederländerna. Personligen tycker jag att de genom åren har haft sjukt bra lineups, men i år var jag desto mer tveksam...Arctic Monkeys och The Kooks sitter ju aldrig fel, men det var först när jag såg John Mayer som det hela kändes rätt! Senaste gången som Mayer besökte Pinkpop var 2010, och fyra år känns väl som en lagom lång väntan? Jag är övertygad om att ni som är gedigna fans redan har sett Mayers framträdande från en live stream och säkert kan det bättre än jag. Gediget fan eller inte, har jag som vanligt istället gett mig ut på Youtube.

Det har gått månader sedan jag sist satte på "Half of My Heart" självmant. Under 2009 och "Battle Studies" gick denna låt på repeat och av förklarliga skäl kändes den länge sönderspelad. Att höra den såhär, 5 år sedan första gången, utan Taylor Swift (och istället med dessa fantastiska kvinnor) med en annan John Mayer än den som varade år 2009 känns skitbra! Plötsligt känns den inte uttjatad och sönderspelad längre, den har fått en nystart. Ni minns kanske när jag blev nykär i "Crossroads", och nu "Half of My Heart" - händer det här alla eller är det bara jag? I övrigt har jag inte så mycket att säga om Pinkpop, istället låter vi bilderna tala.