Månadens låt är här. En aning försenad, men nu är den här! Septembers låt är "Stop This Train". Continuum är det album som många människor menar är sin favoritperiod med John Mayer, vilket jag till viss del kan instämma med. Många låtar från albumet kom att bli mina favoriter under en längre period, där bland andra "Gravity", "The Heart of Life" och "Slow Dancing". Men aldrig var det så att denna låt tillhörde denna klass, förrän nu. Jag säger det jämt, om alla låtar, om alla album, men jag tycker verkligen om texten. Jag vet inte om det är för var jag befinner mig eller vem jag är som texten är så extremt tilltalande, eller kan ni också känna så? Jag själv befinner mig i en period i livet där steget till vuxenlivet inte är långt borta. Valmöjligheter knackar ständigt på dörren och man frågar sig jämt om det är detta tåg man bör hoppa på? Vart kommer man att hamna? Vad kommer man att göra? Mitt sätt att relatera till denna låt är alltså känslan av göra de stora valen i livet och samtidigt känna någon sorts rädsla eller panik över vart man färdas. I låten sjunger John om hur han vill stanna tåget, gå av och återvända hem. Han sjunger om att han inte vill se sina föräldrar gå, något som berör extra starkt med tanke på det förra inlägget där Richard, hans far, ber honom spela denna låt. Det fina med låten är att så många människor kan relatera till den, alla går igenom en period av denna känsla. Men i låten finns också en trygghet, då han i slutet av låten sjunger

         Had a talk with my old man
         Said help me understand
         He said turn 68, you'll renegotiate
         Don't stop this train
         Don't for a minute change the place you're in
         Don't think I couldn't ever understand
         I tried my hand
        John, honestly we'll never stop this train